Möjligheter att minska klimatavtrycket från universitetets laboratorier

Uppsala universitet behöver förändra sin plastanvändning för att bidra till ett minskat klimatavtryck. I universitetets laboratorier används förstås en hel del plast, uppskattningsvis förbrukades 390 ton laboratorieplast under perioden 2020–2024.

Nu finns en analys av inköpen av engångsplast för laboratorieverksamhet som visar tydligt var arbetet med att minska klimatavtrycket från laboratorier kan börja för största effekt.

– Förhoppningsvis kan man med hjälp av vår rapport motivera olika insatser för att minska plastanvändningen respektive minska mängden plast som går till förbränning från laboratorier, säger Mikael Olsson, miljökemist vid BMC-intendenturen.

Mikael Olsson, miljökemist vid BMC-intendenturen, har tillsammans med Margareta Krabbe, lektor vid Institutionen för biologisk grundutbildning, Andreas Wallberg, miljöombud vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi och personal vid ett externt bolag arbetat med att analysera engångsplast som används i universitetets laboratorier. Margareta Krabbe är också Uppsala universitets koordinator för medverkan i Enlight-projektet Plastimpact.

Rapporten bygger på data från universitetets inköpssystem.

– Genom rapporten hoppas vi att det ska bli lätt att involvera och inspirera institutionernas medarbetare att på olika sätt utforska möjligheterna att minska eller förändra plastanvändningen vid våra laboratorier. Tanken är att alla institutioner ska kunna välja något som de kan förändra. Det finns stora insatser att göra vad gäller beteende och kunskap kring vår användning av plast och vi uppmuntrar medarbetare och studenter att bidra med förslag och idéer säger Margareta Krabbe.

Parallellt med arbetet med rapporten har de undersökt olika sätt att minska och förändra plastanvändningen i laboratorier.

Fokusera på avfallskärl och handskar

Laboratorieplast är normalt sett tillverkad av fossila bränslen som leder till betydande utsläpp av växthusgaser vid förbränning. Syftet med rapporten Estimating laboratory plastics consumption at Uppsala University between years 2020 and 2024 var att hitta de viktigaste produkterna och påverkanspunkterna för att minska plastanvändningen i laboratorier.

Utifrån vikt är det två produktkategorier som dominerar plastanvändningen: riskavfallskärl och plasthandskar står tillsammans för nästan hälften av den totala plastförbrukningen.

Det resultatet motsäger en generell uppfattning om att det är små förbrukningsvaror, till exempel pipettspetsar och rör, som är den främsta källan till plastanvändning i laboratorier. Pipettspetsar och rör är fortfarande viktiga men tyngre engångsartiklar är viktigare.

Riskavfallsbehållare största utsläppskällan

Enbart riskavfallsbehållarna står för ungefär en fjärdedel av den totala beräknade plastanvändningen.

Riskavfallsbehållarna tillverkas traditionellt i fossil plast men det finns alternativ tillverkade i biobaserad plast. De går att köpa via universitetets inköpssystem men kostnaden är lite högre.

– Genom att göra en del insatser som sparar pengar samtidigt som det minskar klimatavtrycket – till exempel minimera mängden riskavfall – hoppas vi att institutionerna kan frigöra medel för andra insatser som att köpa in riskavfallsbehållare tillverkade i biobaserad plast, säger Margareta Krabbe.

Minimera mängden riskavfall

Margareta Krabbe har analyserat flera experiment som studenter gör i sin utbildning vid institutionen för att avgöra vad som är riskavfall och inte.

– På de experiment jag analyserade blev cirka 25 procent riskavfall, resten var vanligt avfall. Eftersom kostnaden för att hantera riskavfall är cirka sex gånger högre än för vanligt avfall är det viktigt att minska mängden som slängs som riskavfall, säger Margareta Krabbe.

Handskar näst störst utsläppskälla

Handskar väger förstås inte så mycket per styck, utan det är den omfattande dagliga användningen - uppskattat till över 11 000 handskar per dag vid Uppsala universitet - som leder till att handskar står för en stor andel av plastanvändningen i universitetets laboratorier.

Margareta Krabbe har tittat också på användningen av engångshandskar i studentlaborationer som utförs i utbildningen.

– Jag analyserade när handskar ska användas och när handskar inte ska användas i experimenten. Det blir lätt slentrian i att använda handskar. Ibland är det dessutom direkt farligt att använda handskar, till exempel i samband med öppna lågor.

Hon lyckades minska förbrukningen av engångshandskar till en tredjedel av tidigare förbrukning på de laborationer hon analyserade.

– Även små insatser gör skillnad. Universitetet har stora volymer, så små förändringar kan få stor effekt, avslutar Margareta Krabbe.

Anders Berndt