Jäv, intressekonflikter och mutor

Universitet och högskolor är förvaltningsmyndigheter, och för samtliga förvaltningsmyndigheter gäller att beredning och beslutsfattande ska präglas av objektivitet och opartiskhet.

Det behövs därför bl.a. regler som garanterar att myndigheten i det enskilda fallet har en sådan sammansättning att dess opartiskhet inte kan ifrågasättas. Detta sker genom regler om jäv, som finns intagna i 16–18 §§ förvaltningslagen (2017:900). Med jäv menas en omständighet som rubbar förtroendet till en viss ledamots eller tjänstemans opartiskhet vid handläggningen av ett ärende. Om den som ska delta i ett beslut på ett eller annat sätt har en egen anknytning till frågan som ska behandlas, sa kan ju det tänkas leda till ett ovidkommande hänsynstagande. Sådant vill man undvika och därför får den jävige inte vara med i handläggningen.

Beslutsfattare och handläggande tjänstemän på olika nivåer inom högskoleområdet måste alltså se till att iaktta objektivitet i sin hantering av ärenden, vars utgång de kan påverka. Detta gäller alla typer av ärenden hos myndigheterna, men det är särskilt viktigt vid myndighetsutövning mot enskild, dvs vid beslut som rör en enskilds rättigheter eller skyldigheter. I vår verksamhet gäller det t ex beslut om anställning, anslagstilldelning, antagning, examination och disciplinpåföljd. Även i upphandlingsärenden och liknande är jävsfrågan viktig.

Jävsreglerna i förvaltningslagen gäller för den som har att handlägga ett ärende. Med detta avses inte bara den som ensam eller tillsammans med andra fattar beslut i ett ärende, utan även den som bereder ärendet och den som deltar i ärendets slutgiltiga handläggning, i första hand som föredragande. Det kan i detta sammanhang påpekas att "handläggning av ärende" omfattar även sådant som vissa kanske inte i första hand associerar till detta begrepp, exempelvis betygsättning och andra bedömningar som led i examinationen av studenterna. Rent kanslimässig befattning med ett ärende, som utskrift, expediering, diarieföring och liknande omfattas dock inte.

Anställda och uppdragstagare inom offentlig sektor och offentligt finansierad verksamhet förvaltar ett förtroende från allmänheten. Verksamheten bedrivs i medborgarnas intresse och den ska skyddas mot korruption. Det får inte uppstå tvivel om att beslutsfattandet har skett på sakliga och objektiva grunder och på ett opartiskt sätt, se 1 kap. 9§ regeringsformen.

Mutor regleras i brottsbalken. Både tagande av muta och givande av muta är straffbart. Reglerna är tillämpliga när en muta ges till en arbetstagare eller en uppdragstagare för deras utövning av anställning eller uppdrag (tjänstesamband). Lagstiftningen reglerar inte bara när en muta tas emot utan även den situation när arbetstagaren eller uppdragstagaren godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån.

Förmånsbegreppet är brett och omfattar både materiella och immateriella förmåner. En förmån ska ha ett materiellt eller immateriellt värde för mottagaren. Förmåner kan ha många olika former såsom kontanter, presentkort, varor, tjänster, rabatter, resor, lån av pengar eller saker, biljetter till evenemang, sponsring, provision, anställning eller uppdrag, förtur i en kö eller en prestigefylld utmärkelse.

Att säga vad som är tillåtet att exempelvis ge bort eller ta emot är inte helt enkelt. Några faktorer som spelar in är bland annat förmånens värde och under vilken tidsperiod/med vilken kontinuitet förmånen blivit lämnad och till vem. Det finns ingen lista på saker eller någon generell summa på vad som i svensk lagstiftning klassas som en muta. En förmån är otillåten om den påverkar eller riskerar att påverka mottagarens beslut eller sätt att fullgöra sina arbetsuppgifter, t.ex. en gåva av inte obetydligt ekonomiskt eller personligt värde för mottagaren. För att en förmån ska utgöra en ”otillbörlig förmån” krävs det att förmånen i det aktuella fallet framstår som så attraktiv att den kan antas ha en inneboende påverkanseffekt, dvs. att förmånen typiskt sett är ägnad att framkalla känslor av tacksamhet eller skyldighet att återgälda förmånen. Bedömningen ska göras från fall till fall. Notera att det behöver inte finnas några uttryckliga överenskommelser för att en mutsituation ska föreligga.

Det är förbjudet att ge respektive ta emot en förmån vid myndighetsutövning eller vid genomförande av en offentlig upphandling. Det har ingen betydelse om en förmån ges eller tas emot före eller efter det att ett beslut har fattats. Förbudet att ge eller ta emot förmåner gäller i förhållande till mottagare som direkt fattar beslut om eller har möjlighet att påverka, även indirekt, myndighetsutövningen eller genomförandet av den offentliga upphandlingen.

Förmåner som ges mellan t.ex. vänner utan att det finns någon koppling till en anställning eller ett uppdrag omfattas inte. För att förmånen ska undantas ska den ha sin grund uteslutande eller i allt väsentligt i något annat förhållande än tjänstesambandet.

Förutom de klassiska mutbrottsreglerna finns regler om handel med inflytande vilka reglerar situationer när någon tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för att påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling, eller lämnar, utlovar eller erbjuder någon en otillbörlig förmån för att han eller hon ska påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling.

Vad säger regelverket?

I brottsbalkens 10 kap. 5a – e §§ anges att;

1. a § Den som är arbetstagare eller utövar uppdrag och tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller uppdraget döms för tagande av muta till böter eller fängelse i högst två år…

Första stycket gäller även om gärningen har begåtts innan gärningsmannen fått en sådan ställning som avses där eller efter det att den upphört.

För tagande av muta enligt första och andra styckena döms också den som tar emot, godtar ett löfte om eller begär förmånen för någon annan än sig själv. Lag (2012:301).

5 b § Den som lämnar, utlovar eller erbjuder en otillbörlig förmån i fall som avses i 5 a § döms för givande av muta till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301).

5 c § Är brott som avses i 5 a eller 5 b § att anse som grovt, döms för grovt tagande av muta eller grovt givande av muta till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningen innefattat missbruk av eller angrepp på särskilt ansvarsfull ställning, avsett betydande värde eller ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars varit av särskilt farlig art. Lag (2012:301).

5 d § För handel med inflytande döms till böter eller fängelse i högst två år den som i annat fall än som avses i 5 a eller 5 b §
1. Tar emot, godtar ett löfte om eller begär en otillbörlig förmån för att påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling, eller
2. Lämnar, utlovar eller erbjuder någon en otillbörlig förmån för att han eller hon ska påverka annans beslut eller åtgärd vid myndighetsutövning eller offentlig upphandling.
Lag (2012:301).

5 e § En näringsidkare som tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt någon som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta eller handel med inflytande enligt 5 d § 2 i den angelägenheten döms för vårdslös finansiering av mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Lag (2012:301)

Förvaltningslagen (2017:900

Jävsregler inom universitetets verksamhetsområde

Riktlinjer mot mutor

Institutet Mot Mutor (IMM)