Pedagogisk pristagare 2025 uppmuntrar till nyfikenhet och dialog

I maj 2025 fick du veta att du tilldelats pedagogiska priset inom området juridik och samhällsvetenskap.

Blev du överraskad?
– Ja, väldigt. Jag trodde att jag hade ett viktigt möte med min prefekt, men blev rejält lurad.

Vet du vem som nominerade dig?
– Nej, jag har ingen som helst aning. Allt var som sagt väldigt överraskande och jag hade inte ens tänkt på att jag skulle kunna bli nominerad.

Du fick priset för att du som lyhörd och engagerad lärare uppmuntrar till nyfikenhet och dialog.

Vad gör du för speciellt när det gäller pedagogik?
– Jag skiljer mig nog inte från andra duktiga lärare på min institution. Men jag tänker ofta på att inte krångla till saker i onödan. Det går att säga saker enklare, utan svåra termer. Det är viktigt att våga välja bort nyanser, korrekta termer och alternativa perspektiv, även när läraren är väl förtrogen med dem. Ofta är det tillräckligt svårt att lära sig en aspekt av något grundläggande nytt. Då blir det också lättare att senare förstå nyanserna och alternativen. En god grundläggande förståelse kan faktiskt även underlätta och stimulera kritiskt tänkande om vad som är det intressantaste eller mest fruktbara för att förstå samhället.

Vad tycker du är viktigast som lärare i undervisningen gentemot studenter?
– Seminarier fungerar dåligt om studenterna uppfattar det som ett läxförhör, där de tror att det är viktigt att bara säga smarta saker och undvika att säga något som inte är korrekt. Därför är det viktigt att få studenter att slappna av, så att de kan ställa frågor de inte har svaren på och vågar tänka högt, kritiskt och kreativt. Och gärna bidra med en fundering som kanske inte riktigt håller, men som just därför leder vidare. Det är ett bra sätt att lära sig något tillsammans. Det är inte helt lätt eftersom vi har väldigt ambitiösa studenter, som ofta kan uppleva stark konkurrens. Men jag försöker skapa trygghet och motverka att det bara blir en uppvisning för de mest självsäkra.

Bidrar du även till dina kollegors pedagogiska utveckling?
– Jag tycker att en styrka på vår institution är att vi arbetar i lärarlag. Inget ska vara en enskild lärares egen kurs. I lärarlagen utvärderar vi självkritiskt vad som är bra och vad som kan förbättras. På den kurs jag har delat huvudlärarskap, med Anna Michalski, träffas alla lärare inför varje seminarium. Vi går igenom hur det föregående seminariet fungerade, vad som är den pedagogiska huvudpoängen med det kommande seminariet och vi delger varandra pedagogiska lösningar som fungerat bra eller mindre bra och därför ska undvikas.

Så svaret på din fråga är ja; jag, liksom alla andra i lärarlagen och på institutionen, bidrar till varandras pedagogiska utveckling. Det är alltså inget eget initiativ, utan en självklar del i en fungerande organisation.

Har du några konkreta tips, råd och tankar kring pedagogik?
– Det är viktigt att reflektera över hur ens personlighet kan användas på ett sätt som fungerar i undervisningen. För mig funkar det inte att ha ett antal punkter med information från en kursbok som jag ska säga något om. Då får jag ingen energi. Jag vill ha en sammanhängande, viktig och intressant berättelse som jag känner att jag vill förmedla. Därför försöker jag strukturera undervisningsmomentets pedagogiska poänger i ett sådan berättelse. Ofta kopplar jag det till egna erfarenheter för att göra det mer levande, både för mig och för andra.

När jag känner att jag har något att berätta med en logisk struktur, blir det lätt att tala utan manus och jag kan göra utvikningar utan att tappa bort mig. Dessutom är det roligare då, vilket jag är säker på att studenterna märker. Ofta får jag anstränga mig för att få till en struktur som jag känner mig bekväm med. Det kommer sällan av sig själv.

Vad ska du göra för prispengarna?
– Jag hade ingen aning om att det var prispengar, så det vet jag inte. Kanske jag ska bjuda lärarlaget på skumpa när vi nästa gång diskuterar hur vi ska utveckla och förbättra oss och vår kurs.

Ulrika Hurtig